Lunden

Vår olivlund omfattar drygt 250 träd. Vissa träd är gamla, svårt att veta hur gamla men med största sannolikhet flera hundra år, och andra planterade de senaste 15 åren. När vi tog över marken år 2007 var lunden igenvuxen av vildgräs, björnbär och sly vilket tog oss hela första året att röja bort. När vi hade tagit fram träden ur deras kokonger av växtlighet började arbetet med att beskära, forma och förstå de olika sorterna.

Vår lund domineras av två sorters oliver, Manzanilla och Picual. Men vi har även ett antal Hojiblancaträd,  Zorsaleña och någon sort vi ännu inte fått bestämd.

Marken under träden är bevuxen med gräs och örter som hålls nere genom klippning. Klippet tas inte bort utan fungerar som gödning åt träden. Detta tillsammans med aska från bränning av grenarna på våren är den enda gödning träden får.

Beskärning
Det är inte bara oliverna som skiljer sig åt i utseende och kvalitet utan även träden – deras växtsätt, blad och bark. När man skär träden måste man ta hänsyn till hur trädet naturligt vill växa för att beskära det på ett bra sätt – det är svårt att få ett träd med ett trassligt växtsätt (som till exempel Manzanillan) att se ut som en ordnad vasformad bukett av grenar. Och det är svårt att få träd som vill sträcka på sig att vara små och krumma. Därför är det viktigt att känna till, och förstå sorterna innan man ”går loss” med sågar, knivar och sekatörer.

Ändå finns det några ledord som är gemensamma i allt beskärningsarbete; luftighet, ljusgenomsläpp, proportionerligt och stablit är några av dessa. Luft och ljus är viktigt för att undvika sjukdomar och för att få jämn mognad på frukten. En jämn proportion mellan gammal och ny ved är viktigt för att ge trädet en lång livslängd och för att det ska ge bra med frukt. Stabilitet behövs för att trädet ska orka bära frukten – annars riskerar man brytskador.
Olivträden är tåliga träd. De överlever det mesta. Ändå har vi valt att börja vår relation med träden ganska lugnt och lägga försiktiga snitt, vi undviker snitt större än en handflata och vi arbetar bara med manuella verktyg. Det brukar vara ett bra sätt att vara sparsam med snitten – ska man igenom 250 träd lägger man inte gärna ett snitt för mycket. Vi arbetar med beskärningssåg och sekatör, träet är hårt och ger bra motstånd i klippen, och därför är det viktigt att slipa bladen ofta.

Beskärningen sker två gånger om året. I januari sker den stora beskärningen då kronorna luftas ur och gammal ved rensas bort. Under sommaren beskär man en gång till men då tar man bara bort ”los mamones” de årsskott som skjuter ut från basen av trädet eller direkt från stammen, för att dessa inte ska suga för mycket energi från träden under fruktsättningen.

Skörd
Oliverna skördas vanligtvis i november-december (beroende på höstens väder). Alla oliver skördar vi för hand. Man breder ut nät under träden och skakar sedan försiktigt grenverket, eller slår det med käppar så att oliverna ramlar ner på marken. Det är en konst i sig att slå så att grenarna inte tar skada. Trots käppar och skakningar brukar man inte komma ifrån att plocka av de envisaste oliverna för hand. Det är faktiskt väldigt trevligt att klättra runt i träden och låta oliverna mjukt dimpa ner i tygpåsen på magen, även om det tar lite extra tid.

På näten under träden hamnar det alltid små grenar och blad, dessa sorteras bort för hand innan man försiktigt häller oliverna i backar som sedan tas direkt till kvarnen där de ska pressas. Ju snabbare oliverna kommer till press desto bättre – det påverkar oljans kvalitet i hög grad.